Egna skrifter

Till första sidan
Två exempel:
Budapest 1990.

Ungern är fritt! Det är varmt. Stalin är död. Chrustjov väck
Vi är uppe i Borgen A Budai vár
Vilken utsikt över Donau, över Pest, Över det fria Budapest!
Små fanor på bron - slår i vinden. En bro som är hängd i kedjor. Därav namnet.
Hundratals lika fanor. Både på höger och vänster sidor. "An den schönen blauen Donau"
I decennier har bron dekorerats med den ungerska röd-vit-gröna trikoloren och den sovjetiska röda fanan. I broderlig rättvis fördelning; vart annat.
Frihet. En milstolpe i Ungerns blodiga historia! Alla dessa fanor är utbytta!
Nya fanor: MARLBOROUGH på alla.
Leve det fria Ungern!
Till första sidan
Saga:
Den vita draken Rundbals äventyr i Färila.
Kära vänner, säkerligen har ni lagt märke till att det har kommit en mängd vita drakar till våra trakter. De flesta av dem kom i somras och verkar ha fått för sig att det är dags att gå i ide, eller nåt, för de ligger alldeles blickstilla och så tysta som vita drakar nånsin kan. Går man riktigt nära hör man hur elden i deras magar sprakar, men det hörs bara lite. Förresten brukar drakar gå i ide? Jag tror det i varje fall, det är bara att ta fram de gamla sagoböckerna och titta efter, jag har då aldrig sett någon i snön i varje fall.

Men en av dessa drakar, en vit en, som låg nedanför Solgården, gav sig iväg på äventyr häromdagen. Rundbal heter han. Tänk han är säkert så där tjugo meter lång och förskräcklig att skåda. När han fick upp ångan efter lite stretching och lite stepp upp så stod det meterlånga lågor ut ur hans näsborrar. Han knatade upp till Solgården till att börja med. Och där finns det ju många gamla. Först var det gamla trotjänarinnan på avdelning 7 som slog larm! " Nu har Pertörpa från Mon rymt igen!" Alla rusade ut för att fånga in Pertörpa från Mon, men de rusade in lika fort igen. Väl ute syntes det tydligt att det inte var Pertörpa utan....

Ja herregud va var rä för någerst? Först trodde någon att det var brandkåren, sedan undrade de om det inte var möjligen var Kurt Göransson som höll på att testa sin nya tävlingslastbil. Men till slut insåg de att det var en drake och låste alla dörrar med dubbla lås. Men nu var det så att tant Lisa från Föne hade varit på byn för att stå och glo. Hon älskar att stå och glo. Hon träffar mängder med bekanta på ICA, utanför kyrkogårn, ja överallt. Men tant Lisa ser inte så verst bra. Ska vi vara riktigt ärliga ser hon faktiskt nästan ingenting. Det är inte så att hon är blind, brukar hon säga, utan det är bara att hon ser det hon ser och det får duga!

"Goddagens Magda!" Säger hon till Solgårdens föreståndare som hon tror att hon möter. Ja hon heter faktiskt inte Magda, men det gör ju inget för Tant Lisa vet ju bäst själv." Draken fräser genom näsan litegrann och glor tillbaka. Blodet isar sig i personalens ådror, men ingen vågar gå ut för att rädda Tant Lisa. " Jasså dö ska te å gå på fest? Vacker klänning må jag säga" sa Tant Lisa. Draken spyr ut eld, flera i personalen svimmar. Tant Lisa skakar milt på huvudet. "Ja si ungdomen idag, du röker ju som en borstbindare! Dö borde faktiskt sluta me de!"

Draken har inte hunnit bli nå vidare hungrig och den var dessutom vegetarian så han brydde sig inte i att göra illa Tant Lisa. Han snodde runt för att se sig omkring, satte sig en stund och kikade in genom dörren på åskådarna, dvs de få som inte hade svimmat. "Härligt med hammok" sa Tant Lisa och satte sig på drakens stjärt för att gunga. Trots den stenhårda fjällen är drakar faktiskt väldigt kittliga och draken började fnittra. Ja fnitter är kanske lite vilseledande att säga, för det låter mer som klass 5 - 7 i skolan blandat med flyguppvisning. Ja vilket som nu är värst. "Jaha, nu kommer glassbilen" sa Tant Lisa "Ja se vilka tider, jag tror att jag tar en sån häringa allatajders med lakritsströssel"

Rundbal flög iväg ner mot Valla och Tant Lisa damp ner i gräset. Hon tog fram glassen som hon hade fått på Arnes, det var en härlig stor strut med mjukglass som hon hade stoppat i sin handväska, började vinka med den något rinnande glassen som hade kletat ihop med färdtjänstkortet, neg artigt med ett stort saligt leende och ropade efter draken. "Tack kära goa herrn! Tack å ajö!"

Pilka och Bertil cyklade över Vallabron. Plötsligt såg dom hur den där berguven dök upp över "Korea". Pilka, som inte hade glömt sin finska helt, ropade "perkule det var den största kråka jag har sett!" Bertil som visste att man inte får svära, för det får man väl inte, eller hur? Han ropade "Det var som fan! Jag trodde Lindkvist hade skjutit den." Men sen sa de inge mer för nu var det liksom uppenbart att detta var en drake, en livslevande, jättestor, vit drake.

Har ni sett någon cykla så fort att däcken tar eld av att de blir alldeles heta? Kläderna fransas upp i långa sträck, det blir ett spår i asfalten och reflexerna seglar iväg som små flygande tefat? Ja då förstår ni att dessa barn inte kan ha kommit från Fala, för där är väl ingen rädd för drakar! Eller hur? Ja hur som helst stannade de först när det började gå utför igen och de var långt in på slalombacken. Där gömde de sig så bra att ingen av dem har setts till sedan dess. Eller har någon av er sett dem sedan dess? Jag tänkte väl det.

När draken med tårfyllda ögon åsåg hur hans nya vänner stack och gömde sig, flög han upp i kyrktornet puttade kyrktuppen undan lite så att den landade Järvsö, satte sig längst upp och glodde ut över nejden. Jasså ni säger att Färila inte har någon kyrktupp, nä där ser ni, draken hade ju puttat den till Järvsö och där arbetar den sedan artonhundratalet som trana på Järvzoo. De i Järvsö är ju inte så bra på det här med fåglar så de har inte märkt nåt.

Jaja, kära barn- det här går ju inte sig an, vad skall vår snälla drake göra i denna hungerns stund. Han älskar meloner, smultron, avokado och är väldigt förtjust i persilja doppad i vitlökshonung. Så han stack in på Delins, och Björks och Arnes, och Forbonden och Pizzerian men inte vart han mätt för de´ heller. Å så kom han på idén att gå på matan. Han såg att det skulle gå bra om han hukade sig och fällde ned trekanterna längs ryggen.

"Nä nu får det vara stopp här" ropade mattanten så fort hon fick se honom. Här får man inte vara barfota!" " Men snälla! De har inga skor i min storlek i hela Ljusdals kommun!" sa draken. "Det hjälps inte, det kan komma glassplitter på golvet och vad skulle du göra då?" "Jam jam va gott! Slicka upp alltihop" sa draken. Men tanten bara blängde på honom, funderade på hur tuffa dom har blivit i sjuan och spärrade vägen. Men då kom en liten flicka från enhet 2 med 8 gympaskor från vaktmästarens förråd och satte dem på drakens tår. Nu gick Rundbal in med skor på tårna, sträckte ur tungan åt tanten som måste ducka för att inte bli bränd och skrev upp i sitt häfte att detta måste rapporteras till Rektorn.

När maten tog slut, det tog exakt 2 sekunder och 73 hundradelar, rapade draken, gick in på biblan, satte sig i en fåtölj, tog fram Ljusdalsposten, läste en stund och höll på att somna. Biblanfröken puttade på Rundbal och försökte få upp hans mycket tunga ögonlock. "Du får inte vara på biblan nu heller. Du måste sluta skolan, åka skolskjutsen hem och be dina föräldrar skjutsa dig hit. Då får du vara här. Så schas iväg med dig!" Rundbal försökte på en nödlögn att hans föräldrar bodde vid Nordpolen och att bilen deras inte tålde kyla för att bilen var fransk och att mamma var instängd på ett museum där de inte hade något skelett av någon dinosauries och att han skulle på innebandyträning i eftermiddag och att han hade så mycket läxor till i morgon och att moster skulle komma på tårtkalas och att han bara måste läsa om slaget vid Lützen just nu och......" Men "NEJ!" sade biblanfröken. Och då började Rundbal snörvla och försökte pussa fröken som rodnade av förtjusning, tänkte på sin söta man och att de var såå lika och gav med sig, "men det måste vara ett undantag! Sötnos" sa hon.

Och sedan gick draken ut på skolgården. En liten flicka som går i förskolan stod i fönstret och tittade ut. "Fröken! Det är något där ute!" Strunt i det, sa fröken, du måste komma nu, för vi håller på att läsa en spännande saga!" "Men det här är väldigt spännande", sa flickan. "Tramsa inte nu! Nu ska du komma och inte stå där och bara glo. Vi har en mycket spännande saga här om alla möjliga djur och om lilla Ulla och du kan lära dig allt möjligt om andra länder och...." "Men jag vill titta mera på Draken!"

Fröken svimmade och alla barnen sprang ut". "Är det brandövning?" frågade en pojke från 4- an? Jag blir så rädd för signalen". "Nej det är en drake!" "Jaha jabbi då följer jag med!" sa den lilla pojken från fyran och rusade ut till Rundbal.

Nu gick de in för att visa draken hur man kan göra en alias av en fil på Macen. Men se, det fick man inte göra. Inte nu heller. "Datorerna ska användas för att lära sig och inte att leka med!" " Men får vi inte ens skriva ett hypercardprogram för drakar?" "Nej! det måste vara läs eller räkneprogram! Men kom ska jag visa er hur man startar ett program med musen!"

"Tänk om drakar tycker om möss!"

"Vad sa du? Sa du drakar? Det finns inte drakar!" sa magistern som hade förlagt sina glasögon. "Men titta då!" sa en ouppfostrad pojke som inte visste att man måste lita på sina lärare! Plötsligt kom två jäntor springande med magisterns glasögon. "Titta nu om du törs" sa de till magistern. "Det finns inga drakar!" sa magistern. "det gör det visst" sa barnen i kör.

Men nu skedde någonting ovanligt. Draken, som aldrig har stulit någonting i sitt liv, norpade åt sig glasögonen och satte dem ovanpå näsan. Sedan sneglade han genom glasen. Fick syn på alla fina barn och såg dom klart och tydligt och log stort. Men så råkade han titta på magistern som fortfarande inte har sett någon drake än i sitt liv. Draken tittade, som sagt, på magistern. Och då svimmade Draken Rundbal. Slut.
Till första sidan