Ekologiskt sett!

Enligt Darwin kan man se arternas utveckling som en kamp mellan arter och individer. Man ser kanske framför sig en gigantisk kamp mellan en vasstandad jättedinosaure och en mindre fyrbent motståndare, men en som är mycket snabbare. Detta synsätt är alltför begränsad. Egentligen handlar den ekologiska utvecklingen mycket mer om nischer som olika arter kan söka upp. Om där finns en "obebodd" ekologisk nisch, med några förutsättningar för liv, kommer det, förr eller senare, att uppstå en art som passar att leva i den.

Visserligen kan nya arter komma i kamp med andra, som redan befinner sig på ett ställe, men det centrala i utvecklingen är att finna sig platser där konkurrensen är måttlig, så länge det nu går.

Sett på det här sättet kan man säga att de naturliga betingelserna på Jorden, har "skapat" de arter som befolkar den. Och skapar dem vidare. Det är dessutom så att de redan existerande arterna, i sin tur, utgör en grund för nya tillkommande arter. De kan exempelvis fungera som föda osv.

Detta synsätt är inte bara vacker utan också nyttig. Vill man bilda sig en uppfattning om vilka slags arter som förekommer eller kommer att förekomma på jorden kan man studera vilka nischer som står till buds.

Många försöker ge en bild av hur "människan" är som art . Inom de materialistiska åskådningarna kan man finna allt ifrån en godhjärtad art, som företrädesvis äter växter till blodtöstiga elakingar. Ja för den delen också snälla köttätare. Dessa grupper är i luven på varandra och "sanningen" är inte att vänta på länge, eftersom människan är till den milda grad komplicerad.

Nu kommer vi till min tes. Genom min upplevelse av naturen kommer jag fram till att den utgör en jättestor nisch där det finns en naturlig plats för en godvillig art med hög intelligens och social kapacitet, dvs en människa, som jag skulle vilja ha henne. Kanske någon kan tänka sig att få plats med en änsklighet av den sort som vi verkar vara, nämligen egoistisk och materialistisk till sitt sinne och i sina drivkrafter. Det mesta tyder å andra sidan på att en sådan mänsklighet inte kan överleva i längden eftersom den förstör sina egna livsförutsättningar.

Med min uppfattning om nischernas skapande förmåga blir det uppenbart att den goda människan har en plats på denna jord och att den egoistiska människan ligger illa till. Längre än så tänker jag inte gå i "bevisföring" utan konstaterar bara att jag har gjort ett rimligt val av tro, nämligen att människan i sitt innersta har "goda", kärleksfulla och varsamma drivkrafter.

Detta var alltså en ekologisk teori som går hand i hand med den andliga och därför behöver jag inte orda om detta mera, eller......?


Till startsidan